Sorgen och ensamheten

är inte över efter begravningen.

Tyvärr är det många som tror det.

Det är arbetet och planeringen med begravningen som hjälper folk att stå på benen den tiden. Det håller en aktiv, man måste vara igång och planera. Telefonen ringer som tokig. ”Alla” vill kondolera och visa sin medkänsla. Det är naturligtvis både tacksamt och stöttande.

Sen kommer begravningen. Det samlas ett antal människor för att hedra den döda och stötta ef.terlevande. När begravningskaffet är slut skingras skaran.  Livet återgår i sina gamla spår, utom för den som nyss har blivit ensam.

Telefonen står tyst, man har gjort sitt på nåt vis. Det är så lätt att uppslukas av sina egna liv .Det kan också vara svårt att veta vad man ska säja….

 Ändå är det nu som stötande vänner och släktingar behövs. Det är nu den stora tröttheten och vilsenheten kommer, när man inte orkar eller kommer sig för med annat än att gå fram och tillbaka i rummen, flytta på en pryl här och en pryl där. Det är nu det blir så ensamt och hemmet blir trångt, väggarna kryper inåt.

Ja, jag ska inte förhäva mig, jag har nog också agerat likadant nån gång. Ändå har jag sagt farväl till två livskamrater och borde veta….

Jag kom att tänka på det, när jag talade med min morbrors änka tidigare idag. Hur typiskt det är, detta vårt beteende.  Ändå är det inte så komplicerat att ta telefonen, eller att skriva ett brev.

Det är så lite som behövs.

Annonser

31 kommentarer

Under Uncategorized

31 svar till “Sorgen och ensamheten

  1. erviluca

    Precis så är det! Tumme för att du skrev om det! Vi som upplevt det VET, men jag vet ändå inte om man är bättre på att ställa upp, senare….När det verkligen behövs. Hoppas det!

  2. Codliver

    Tackar.Jaa. Jag hoppas att vi är det. Men det här är en sak som det inte talas särskilt myckt om.

  3. Agnetha

    Exakt så är det ! Tumme !BS Filmen är iaf sevärd.Usch ja, gruvar mig inför fredagsbehandlingen redan.Kram

  4. sarahmara

    Tumme!!! Jag instämmer…har skrivit ett inlägg om en väninnas styvson som blivit sjuk..Jag vill inte försvinna, utan finnas för henne! Det gör så ont när människor inte vet eller törs ta kontakt/göra något. Jag kände mig mycket ensam när pappa gick bort!Kramizar

    • Codliver

      Tack.Jaa, det förstår jag.Det gör sannerligen ont när f olk till och med går över gatan för att de inte vågar träffa en för att de inte vet vad de ska säga.Kram/Codliver

  5. Agnetha

    BS Jaa tack , det var trevligt och gott !Tack sötnos !Kram

  6. Jag

    Det verkar vara så att det är först efter begravningen som känslorna hinner i kapp en, eller som man orkar släppa fram dem. i morse ville jag inte kliva upp, sov halva dagen och kunde nog ha sovit hela om inte om hade varit…Och för mamma är det ensamheten som gäller och den klarar hon inte, hon försvinner för oss.

  7. Jag

    Det verkar vara så att det är först efter begravningen som känslorna hinner i kapp en, eller som man orkar släppa fram dem. i morse ville jag inte kliva upp, sov halva dagen och kunde nog ha sovit hela om inte om hade varit…Och för mamma är det ensamheten som gäller och den klarar hon inte, hon försvinner för oss.

    • Codliver

      Jaa, det är precis så det är. Innan begravningen är det en massa praktiska bestyr.Sen kommer den stora saknaden, sorgen och tröttheten – och enamheten.Ibland är det så att man inte ser någon anledning till att stiga upp. Det gör mig ont att höra om din mamma. Skulle så gärna skicka några styrkekramar till henne – och till er.

  8. Jag

    Tack, men det gör du ju till mig och jag får vidarebefordra dem! Just nu får jag vila lite och vara på landet med mina barnbarn. Av dem får jag glädje. Mamma kräver så mycket tillsyn just nu att det är som att ha ett spädbarn och jag blev totalt utmattad. Vi får turas om , min syster och jag tills mamma får rätt omvårdnad och sen får vi hoppas att hon klarnar igen, men det vet vi alltså inte.

    • Codliver

      Bra. Du behöver ladda batterierna. Det ÄR krävande. Det är väl att ni är två stycken som kan dela på omsorgerna och jag hoppas att hon snart får rätt omvårdnad.

  9. Agnetha

    Hoppas du har det gott idag och ingen fysik som ställer till det.Kram

    • Codliver

      Tjaaa.. Jag håller på att städa, har just putsat fönster, dammat och dammsugit. Nu tar jag en liten paus innan jag ger mig på golven med svabben också..Hoppas du också har det hyfsat.Kram/Codliver

  10. Pluppa

    Du har så rätt i det du skriver!!!Viktigt att prata om och att inte glömma bort.Många är så rädda för sorg,tyvärr!Kram/Pluppis

  11. Codliver

    Jaa, dessvärre är det så.Sorg är något som nästan är lite tabu. Många är rädda för att ta kontakt och fråga hur det är, rädda för att göra ont värre…Kram/Codliver

  12. kyrksyster

    Det handlar nog om rädsla precis som många skriver. Rädsla för det man inte vet hur man ska hantera. Den som själv drabbats är kanske lite mindre rädd för andras sorg, trots allt.

    • Codliver

      Jaa, många gånger handlar det om rädsla och osäkerhet när det gäller vad man ska säga och hur man ska säga det och hur man ska agera..

  13. Agnetha

    BS På måndag ska jag till distriktsläkaren och bli sjukskriven, då gäller det att hon skriver bra och rätt med, alltså mera ångest för mig.Vad duktig du är. Hoppas på en bra dag snart så jag får golven skurade osv. Har tvättat som en idiot sedan semestern, maken hjälpte mig igår att ta reda på en hel del.Kramar

    • Codliver

      Då önskar jag dig lycka till.Både med läkarbesöket och att få golven skurade.Kram/Codliver

  14. Agnetha

    BS Nej, jag tar det inte som det från dig, så var lugn du bara !Kram

  15. Pluppa

    Kommer bara in med en kram/Pluppis

  16. HEMIMAMMA

    Åh, så väl jag känner igen detta du skriver om…Värre är det att folk går över gatan när du kommer eller ber dig att inte komma till öppna förskolan, med ditt barn, som behöver leka med andra barn mitt i sorgen…Jag har skrivit så mycket om sorg, senast igår…Hemikramar!!

    • Codliver

      Jaa, det där med att de går över gatan har jag också upplevt. Det där med att be en att inte komma med barnen till öppna förskolan tycker jag låter förfärligt grymt, även om det bottnar i oförstånd och oerfarenhet.Kram/Codliver.

  17. Maria de Suède

    Det stämmer sà bra sà… Det är ju sà simpelt egentligen, bara att sätta sig ner och lyssna som vän… Bara finnas där…

  18. Granntanten

    Fram till begravningen är det så intensivt och allt går ut på att få ihop allting. Efter är det oftast som en själslig ökenvandring i ensamhet. Att folk undviker en tror jag beror på rädsla och att man är rädd att göra bort sig trots att ärligt sagda ord och omtankar aldrig är fel. Det finaste jag hörde när min dotter dog var sagt av en av traktens kroniska alkoholister. Han var också en av ortens trognaste fotbollsåskådare. Han gick fram tillmig på torget och sa: Jag är så jäkla lessen för att dina tös dog så ja rämnar ini. Vacker var hon och gla var hon och vilken högerback. Du måste vara lika lessen som jag när jag tänker på min döa mamma. Så fick jag en kram och sedan grät vi en skvätt.Han vågade och det var hedrande.Jag hade också en vän som ringde varje morgon och sa hej det var också skönt.

  19. Codliver

    Det var fint sagt av honom, underbar människa.Det där med själslig ökenvandring var huvudet på spiken. Det är precis så det är. Före begravningen går telefonen varm och det är de praktiska detaljerna som håller en uppe fram tills dess. Sen återgår allt till det vanliga för de andra.Och visst är det så att många vet nte hur de ska bemöta en sörjande, rädda att göra ont värre och hållr sig därför på avstånd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s